Eva's enkla bloggande

Semester och gallsten med inflammation

Otroligt dålig har jag varit på att blogga under semestern. Fy på mig.

Och inga direkta bilder har jag heller. Har inte haft lust att fota så mycket. Vet inte varför under dom 2 första veckorna…. Vi har haft det jätte skönt på landet. Poolen blev fylld på måndagen och barna har bott ganska mycket i den :) Jag har varit i en gång bara ska jag erkänna. Det är lite för kallt för mig. Vill gärna ha i alla fall närmare 25 än 20 innan jag kliver i.

Första veckan hade Malin en kompis med sig. Skönt och kul för henne. Dom tältade ute på altanen så det blev som om dom hade ett eget ”hus”.

En kul sak jag gjorde under första veckan var att göra en ny skylt till vårat område. Perre och ett par andra har byggt ny ställning till brevlådorna och dit skulle det även en skylt som visar vad området heter och vilka nr. Så jag tog en bräda och ritade av bokstäver och sen lödde jag det. Det har jag inte gjort sen jag gick i skolan och det var fantastiskt kul! Måste nog göra lite mera :)

Första lördagen var vi in på American Car show i Norrtälje. Visst är det läcker med alla bilar som är där men jag tycker att man blir ganska mättad efter bara en liten stund. Det blir liksom för mycket på nåt sätt. Det som väl var roligast var nog burn-out tävlingen. Dom hade gjort iordning ett speciellt ställe där bilarna fick burna under en viss tid och sen skulle publiken rösta genom att jubla. Men killarna som gjorde det här måste ju vara höga resten av kvällen. Tänk dig själv att sitta i en bil som blir rökfylld av avgaser och gummi.

Vi var till Thuns i Faringe en dag och handlade lite. Första gången jag var där (för ett par år sen) tyckte jag att det var jätte billigt. Men nu tycker jag inte det. Är ungefär som vilken affär som helst. Jag hittade i alla fall 3 härliga toppar i lite lysande färger. Ska försöka ta kort på mig själv i alla 3 så får ni se senare. Tack vare att dom är så lysande så ser jag ännu brunare ut :) (bilder kommer senare) Vilket är riktigt kul i år. Så brun som jag är nu har jag aldrig någonsin varit. Men självklart är inte bena lika bruna som överkroppen! Hur gör man för att få färg där egentligen?!?!? Är det bara brun-utan-sol som gäller där eller har nån ett bra knep?

Vi var och hälsade på några kompisar som har sommarstuga i närheten av Thuns förresten (kom på dagen efter vårat första besök till Thuns att vi skulle åka till dom så det blev en tur till till Thuns). Dom håller till i ett jättemysigt område där dom har pool också. Jätte härligt. Jag önska att våran förening kunde gå med på att skaffa en här också…. Men i år har dom jätte bekymmer med mygg. Vi var inte där många timmar men jag höll på att få panik! Och hur många myggbett som helst fick vi allihopa. Annars var det kul att hälsa på dom. Det har blivit lite av en tradition, vartannat år åker vi till dom och vartannat år åker dom till oss :)

När vi var där så passade vi på att hjälpa dom att fälla ner flaggstången för linan hade gått av upptill och det gick inte att så ner den. Vi passade även på att tvätta av den när den ändå var nere.

Under tredje veckan var pappa med oss ut på landet. Skönt för honom att komma iväg lite och bara få vila. Inga krav på nånting och bara göra det man vill eller inte göra nåt alls.

Nu blev inte tredje veckan så kul för nån egentligen, speciellt inte för mig.

Vi åkte hem på fredagen (under 2:a veckan) för att tvätta och så. När vi kom hem orkade ingen laga mat så vi köpte pizza på vägen. Jätte gott! Men på lördagen fick jag jätte ont i magen eller rättare sagt uppe i mellangärdet och lite åt höger plus att det strålade ut i ryggen. Gick hela lördagen och söndagen och visste inte vad katsingen det kunde vara. Stoppade i mig alvedon som bara hjälpte en kort stund. Samtidigt som jag kände mig hungrig så kände jag mig mätt. Jätte konstig känsla. På söndagen lagade Perre god mat och jag gick ut i köket för att äta men kunde inte. Då tänkte jag att det här är nog inte normalt och ringde sjukvårdsupplysningen. Dom trodde att det kunde vara magkatarr och sa att jag skulle ta novalucol (men det har man ju inte hemma om man inte har problem…) eller så kunde jag prova proviva dryckerna. Perre gick iväg och köpte 2 olika. Testade det. Dom hade sagt att om det var magkatarr så skulle det hjälpa inom ca 30 min. Inget hände. Till slut kände jag att nej, nu får det räcka, jag åker in till sjukhuset. Då Perre hade tagit ett par öl kunde han inte köra mig så jag ringde Yvonne som ställde upp och följde med mig i en taxi istället. Vi kom in ganska så fort och dom tog en massa prover. Läkaren kom efter en stund och började prata om att det kunde vara gallan som spökade. Hon klämde inte ens på magen kan jag tillägga. Hon ville att jag skulle göra ett ultraljud och skulle skicka remiss på det. Men först ville hon se om det hjälpte att ge mig en spruta med voltaren. Om den började hjälpa inom en kvart så var det nog gallan. Det gjorde den och därför tyckte hon att det räckte med att jag väntade in tiden för ultraljud. Alla blodprover var bra, det enda som var, var ett förhöjt infektionsvärde men trodde det trodde hon inte var nån fara. Varför jag inte krävde att dom gjorde det där och då vet jag inte. Var väl för snurrig av allt. Åkte hem med voltaren suppar och skulle ta det vid behov. Men om det inte hjälpte tyckte hon att jag skulle komma tillbaka.

På måndagen åkte vi till landet (det var då vi hämtade upp pappa). Tog mina suppar 3 ggr om dan och tyckte att dom bara hjälpte lite grann. På fredagen pallade jag inte längre. Åkte in till Norrtälje sjukhus. Där tog dom också en massa prover och jag fick en spruta igen. Den började också hjälpa ganska så snart. Men här klämde dom i alla fall på magen och konstaterade att det behövde göras ett ultraljud och jag skulle läggas in. Perre hade varit med hela tiden men när dom sa att jag skulle läggas in tyckte jag att han kunde åka tillbaka till landet till pappa och barna. Perre hann inte mera än gå därifrån så blev jag skickad på ultraljud. Jäklar vad ont det gjorde! Läkaren bad mig dra in ett djupt andetag och hålla andan, sen tryckte han den där manicken mot gallblåsan och det gjorde bra ont, jag lovar! När han var klar konstaterade han att jag hade minst 3 stenar och inflammation! Inte undra på att jag haft ont då! Fick sen komma upp på avdelningen där det bestämdes att jag skulle vara fastande och fick dropp. Hamnade med en jätte trevlig dam som hade brutit benen men hon var så glad ändå. Och härlig humor hade hon!

Hände inte mera där på fredagen. På lördagen kom ronden och sa att mina prover visat mera förhöjt infektionsvärde så jag skulle få antibiotika och dom ville avvakta med att operera. Kanske att det skulle bli på söndagen.  Hela lördagen gick och inget mera hände. Fick mitt dropp det var allt. På söndagen kom ronden igen och sa att dom inte helst ville operera pga risker när man haft en inflammation så länge. Han sa att sånt här ska man operera inom 4 dagar för att det inte ska vara några risker. Med andra ord så gjorde Danderyd fel som skickade hem mig! Om dom hade gjort ultraljud där direkt på söndagen så hade dom sett det och kunnat operera direkt!

Fick fortsatt dropp och antibiotika under söndagen men fick även prova att äta lite skonsammare kost. Men fick jätte ont efter några timmar. Sa till sköterskan och hon gav mig morfin direkt. Allt släppte på en gång. Under natten till måndagen grubblade jag mycket för dom hade pratat om att det inte skulle bli nån operation alls nu utan vi skulle vänta ut inflammationen och sen skulle jag bli kallad om ca 60 dar för att ta bort stenarna. Men jag kände att jag orkar inte och vill inte vänta så länge så jag pratade med sköterskan på morgonen och hon skulle prata med läkarna innan ronden. Jag åt ingen frukost ifall dom skulle gå med på operation i alla fall. Men tyvärr gjorde dom inte det. Än en gång förklarade dom riskerna med att göra det nu. När man haft inflammationen så länge som jag haft så blir det som en hård hinna runt gallblåsan och då är risken stor att den fastnad i gallan och det kan ställa till komplikationer vid operation. Att dom måste gå in och skära lite i gallan och det är inte bra. Så jag fick förlika mig med det. Jag behövde inte ha mera antibiotika för värderna hade gått ner så mycket. Utan jag fick istället med mig Voltaren suppar hem och blev utskriven. Men först skulle jag prova att äta lunch där och se hur det kändes.

Jag fick ”order” om att om jag fick ont i kombination med feber så skulle jag åka in akut igen. För då måste dom göra akut operation.

Känner mig jätte orolig nu att det ska komma ett bakslag men det är väl bara att ta en dag i taget och tänka lite på vad man äter. Jag fick inga restriktioner men ”kanske inte en pizza direkt”. Jag lovar pizza kommer jag inte äta på flera år! Är säker på att det var den som utlöste det. När jag var inne på Danderyd första gången så frågade hon där om jag känns så här förrut nån gång och då kom jag på att jag haft så här ont 1 gång tidigare för ca 2 månader sen. Då var det under en hel natt och sen gick det över. Även den gången hade jag ätit pizza. Så nån pizza blir det absolut inte här!

Är sjukskriven hela den här veckan av läkaren och tänker se till att jobbet går med på att jag sjukskriver mig själv förra veckan så att jag kan spara min semesterdagar till senare. Inte kul att slösa dom när man i alla fall inte kunnat göra nåt.

Jag måste bara säga att Norrtälje sjukhus avd 3 är en toppen bra avdelning! Gud vilken härlig personal det är. Omtänksamma och gulliga. Inget är jobbigt utan dom verkar verkligen trivas där och vara ett bra gäng!

Tänk om Danderyd hade gjort allt rätt från början då hade jag varit opererad och bra nu istället för att gå här och vänta på att det kanske kommer ett bakslag!

Just det, när Perre åkte hem på fredagen så ville pappa att han skulle köra hem honom så det gjorde dom. Sen åkte Perre och barna hem en runda bara för att det var närmast och sent och då hade min kallelse till utraljud på sophiahemmet där. Tror inte att jag behöver den nu ;)

3 Responses to “Semester och gallsten med inflammation”

  • Sofia skriver:

    Tänk att de bränner ner ett helt däck! Jösses. Skönt att du är hemma igen! Stor kram.

  • Eva skriver:

    Ja, dom brände ända tills däcken small och fortsatte även efteråt… Några hade knappt fälgarna kvar.
    Tack, känns skönt att vara hemma men ändå inte…. orolig hela tiden.
    kram

  • Mischy/Eva skriver:

    När jag läser om din gallhistoria så har ju första läkaren som undersökte Madeleine gjort en grov miss. Hade han gjort ett ultraljud istället för att stå med armarna i kors kanske hon vart opererad nu. :(
    I stället skickades hon hem gallan blev infekterad och alla värden skit dåliga. Hon är ju hemma men magen är öm hon tänker på varje liten bit hon äter. Ska ta prover och bli kallad till op så småningom.

    Hoppas både du och hon får den där skiten urvärlden mycket snart.

    Kram på dig.

    Kan tipsa om att dricka mycket ljummet vatten kan få lindriga anfall att släppa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>