I fredags tog jag bussen upp till landet efter jobbet. Perre och barna hade åkt tidigare på eftermiddagen men jag tycker att det är väldigt skönt att sitta och slappna av på bussen så det passar mig perfekt.
Jag brukar åka så att Perre inte ska behöva åka in och hämta mig utan det går en sista buss från Norrtälje vid 18.30 tiden hela vägen ut till sommarstugan.
När vi kom vid Gillingebanan stod det en havererad buss där. Det var en familj som klev på men det blev inte som vanligt när folk kliver på. Utan dom bad våran busschaufför att hjälpa till och kontakta bussarna som låg före oss. Deras son på 4 år hade antagligen klivit på en av dom. Mamman hade hjälpt honom att kissa och sen tittade hon bort i 2 sekunder och då hade han antagligen klivit på en annan buss samtidigt som andra klev på. Chauffören anropade centralen som gav honom bussnr på den som låg före så att dom fick kontakt, men tyvärr fanns det det ingen kille där. Sen pratade han med några till och centralen skickade ut ett generellt anrop till alla. Vi hade fortsatt vår resa eftersom det var 100% säkert att han inte var kvar vid hållplatsen.
Familjen hade 2 barn till. Två tjejer på 7 och 14 år. Familjen bodde i england så pappan pratade bara engelska och även äldsta dottern. 7-åringen ville vara framme med mamma och pappa men pappan ville att hon skulle vara med storasystern. Eftersom jag hade en ledig plats bredvid mig så sa jag att hon kunde sitta där. Hon slog sig ner bredvid mig och började prata. Eftersom mamman var svensk så kunde hon svenska perfekt också men man hörde att hon hade engelskt påbrå :=)
Måste säga att jag beundrade mamman och pappan som var så lugna hela tiden. Jag ”tappade” bort Malin en gång i köpcentrum och fick sån panik så jag vet hur det känns att tappa bort nån.
När vi kommit en bit på väg och många samtal förts så ropade en chaufför till slut att han hade pojken ombord *puh* Dom bestämde att han skulle vänta in oss vid nästa hållplats. När vi kom dit så gick pappan till den bussen och hämtade sonen. När han kom tillbaka ville han till mamma. Hon slog sig ner snett emot mig och kramade honom länge. Då säger tjejen helt plötsligt ”jag tror mamma gråter lite”. Ja, sa jag, hon är så glad att din bror har kommit tillbaka och det är jag med.
Tjejen och jag fortsatte att prata hela resan till Norrtälje. Hon var jätte trevlig och glad. Hon berättade att hennes bror var helt ”galen” i bilar, lastbilar och bussar. Och hon trodde att det var därför han klivit på bussen.
Skönt att det slutade lyckligt!!!
På lördagen tog jag bort poolsskyddet på poolen för att se hur vattnet såg ut efter att vi inte varit där på en vecka. Lite grumligt var det men inte så farligt. Däremot så hade det kommit i massvis med skräp som behövde tas bort. Först stod jag bredvid och försökte men sen tänkte jag att det är lika bra att kliva i istället. Gick in och böt om och klev i. Kände redan när första foten kom i att det inte var särskilt varmt… Malin kollade och det var bara 16 grader!!!!
Då tänkte jag att det är väl bara att dyka i fort som attan om det skulle bli av. Slängde mig i och fy fasiken vad kallt det var. Sen började jag rensa. Barna kom i också. Modigt tycker jag. Efter ca 10-15 min sa jag att nu ger jag upp. Då kände jag inte bena och rumpan längre. Dom var stelfrusna. Barna gick också upp.
Vi åkte iväg till en liten runda till en liten gårdsbutik som finns i närheten. Det finns ingen mat eller sånt utan bara massa ”bra-att-ha” saker. Vi brukar åka dit varje år bara för att det är lite kul. Jag stod och pratade med hon som äger det och vi kom in på fotografier och då frågade hon om jag möjligtvis hade tänkt på att säja vykort med mina kort på och det har jag funderat på förut men det har aldrig blivit av. Hon skulle gå in på min hemsida och kolla korten och hittade hon några hon gillade så skulle hon säga till. Det skulle vara toppen om jag fick den möjligheten. Jag ska sätta mig och kolla vart man kan beställa sånt utan att behöva göra hur många kopior som helst. Helst skulle jag vilja beställa max 50 st av varje motiv. Nån som vet var man kan göra det? Alla förslag mottages tacksamt.
På kvällen skulle vi ha haft kräftskiva i föreningen men den hade ställts in pga av dåligt väder. Men vi bestämde med grannarna att vi skulle äta kräftor ändå på våran veranda. Dom kom vid 6-tiden och då var det fortfarande fint väder. Vi pratade om att det var nog fel att ställa in, men vid halv 7-tiden öppnade sig himlen. Det började åska och regna hur mycket som helst så det var nog tur i alla fall. Vi satt ute till halv 11 på kvällen och det var riktigt varmt och skönt.
På söndagen fixade vi med lite allt möjligt. Jag klippte gräset, otroligt vad det hade vuxit bara för att det regnat lite… Sen plockade jag upp en massa potatis att ta med hem och morötter. Vilken skillnad det är på smaken när man har odlat själv. För att inte säga skalet på potatisen. Det är jätte tunnt och gott.
Sen gjorde vi även en ram runt potatislandet så att det blir lättare att klippa gräset där. Vi åkte inte hem förrän vid halv 8. Jätte skönt att vara kvar så länge.
Idag känns det att nu är man tillbaka i verkligheten igen. Vi hade billing i fredags och idag måste jag få iväg alla filerna till olika ställen. Eftersom hon som hade hand om det här i Glasgow inte finns kvar längre (fick i somras mail om att hon slutat med omedelbar verkan *mysko*) så måste jag nu maila en gemensam box som hela den avdelningen kollar. Innan jag kunde skicka filerna behövde jag en fil till som inte hade blivit gjord så jag mailade dom. Tyvärr tog det flera timmar innan det blev gjort så jag blev lite försenad med alla mina filer. Men vad ska man göra?
Sen kom jag på att vi skulle köra nästa billing ikväll så jag mailade om det. Det tog ett tag innan jag fick svar på det också men dom skulle sätta upp det inför kvällen så imorn har jag lika många filer igen att ta hand om…
Nu ska jag hoppa i duschen och sen är det CSI som gäller. Ha en skön kväll!
Jag har aldrig varit så här brun.
Semestern är tyvärr slut och jobbet väntar på måndag. Egentligen kan det ju inte vara rättvisst att man ska börja jobba på sin födelsedag eller hur? Men men, det är bara att bita i det sura äpplet och se glad ut.